Sri Nrisimha Saptakam
by
Sri Sacchidananda Sivabhinava Narasimha Bharati Mahaswamiji
अद्वैतवास्तवमते: प्रणमज्जनानांसम्पादनाय धृतमानवसिंहरूपम्।
प्रह्लादपोषणरतं प्रणतैकवश्यम्देवं मुदा कमपि नौमि कृपासमुद्रम्॥१॥
advaitavāstavamateḥ praṇamajjanānāṃ saṃpādanāya dhṛtamānavasiṃharūpam |
prahlādapoṣaṇarataṃ praṇataikavaśyaṃ devaṃ mudā kamapi naumi kṛpāsamudram ||1||
I bow to that indescribable Lord, the ocean of mercy, the protector of Prahlada, He who is obedient to his devotees, and who has taken upon a half-man half-lion form in order that His devotees may gain an Advaitic mindset.
नतजनवचनऋतत्व-प्रकाशकालस्य दैर्घ्यमसहिष्णु:।
आविर्बभूव तरसायः स्तम्भान्नौमि तं महाविष्णुम्॥२॥
natajanavacanaṛtatva-prakāśakālasya dairghyamasahiṣṇuḥ |
āvirbabhūva tarasā yaḥ stambhānnaumi taṃ mahāviṣṇum ||2||
I bow to Mahavishnu, who fiercely emerged from a pillar as though intolerant of any delay in proving the truth of His devotee’s words.
वक्षोविदारणं य-श्चक्रे हार्दं तमो हन्तुम् ।
शत्रोरपि करुणाब्धिंनरहरिवपुषं नमामि तं विष्णुम्॥३॥
vakṣovidāraṇaṃ ya- ścakre hārdaṃ tamo hantum |
śatrorapi karuṇābdhiṃ naraharivapuṣaṃ namāmi taṃ viṣṇum ||3||
I bow to Vishnu, who tore apart his foe’s chest in order to destroy the Tamas contained within, and who is thus an ocean of compassion even to his enemy.
रिपुहृदयस्थितराजस-गुणमेवासृङ्मिषेण करजाग्रै:।
धत्ते यस्तं वन्देप्रह्लादपूर्वभाग्यनिचयमहम्॥४॥
ripuhṛdayasthitarājasa-guṇamevāsṛṅbhiṣeṇa karajāgraiḥ |
dhatte yastaṃ vande prahlādapūrvabhāgyanicayamaham || 4 ||
I bow to Narasimha, the very accumulation of Prahada’s merits/punya personified, who bore with his nails the enemy’s blood, as though it were the Rajoguna situated within Hiranyakashipu’s heart.
प्रह्लादं प्रणमज्जन-पङ्क्तेः कुर्वन्ति दिविषदो ह्यन्ये ।
प्रह्लादप्रह्लादं चित्रं कुरुते नमामि यस्तमहम्॥५॥
prahlādaṃ praṇamajjana-paṅkteḥ kurvanti diviṣado hyanye |
prahlādaprahlādaṃ citraṃ kurute namāmi yastamaham || 5 ||
Other deities give happiness to their devotees. I bow to Narasimha who causes happiness to those deities themselves, in a most wonderous manner.
शरदिन्दुकुन्दधवलंकरजप्रविदारितासुराधीशम् ।
चरणाम्बुजरतवाक्यंतरसैव ऋतं प्रकुर्वदहमीडे॥६॥
śaradindukundadhavalaṃ karajapravidāritāsurādhīśam |
caraṇāmbujaratavākyaṃtarasaiva ṛtaṃ prakurvadahamīḍe || 6 ||
I bow to Narasimha, who is as white as jasmine flowers and the moon in spring, who tore apart the king of the rakshasas with his nails, and who with great speed makes his devotees’ words true.
मुखेन रौद्रो वपुषा च सौम्यःसन् कञ्चनार्थं प्रकटीकरोषि ।भयस्य कर्ता भयहृत्त्वमेवे-त्याख्याप्रसिद्धिर्यदसंशयाभूत्॥७॥
mukhena raudro vapuṣā ca saumyaḥsan kañcanārthaṃ prakaṭīkaroṣi |
bhayasya kartā bhayahṛttvameve- tyākhyāprasiddhiryadasaṃśayābhūt || 7 ||
By your fearsome visage and serene body, you establish an indescribable, indubitable nature: that you yourself are the creator and the remover of fear.
|| इति श्रीनृसिंहसप्तकं संपूर्णम् ||


